hovslageri
Hastigt lägges sadeln på…
…vi tackom nu så gärna
Så att Marcus prova få
Alltför den ljusa stjärna
Rida travhäst i monté
Musklerna i lårena de värka
Jo jag ska ju gå montélicenskurs nu i vår, så innan jul ficka jag provrida en liten sväng på Adino för att få en liten hint (läs: käftsmäll, eller snarare lårkaka) om hur mycket jag behöver träna.
Idag var jag ut igen, den här gången på Snack. Det är skillnad på häst och häst, förstås, och medan Adino körde ner huvudet när han gick ner i skritt så jag nästan åkte fram på halsen, så hade jag nästan Snacks huvud i famnen i trav.
Jag vill ju hävda att jag orkade liiite mer idag än före jul, jag har minsann tränat lite jägarvila då och då under jullovet, men det är fortfarande hemult jobbigt. Nåja, det är en dryg månad kvar till kursstart.
Snack är ju lite nervös och spänd av sig, och visst trixade han en del med skallen även nu och dansade på snedden emellanåt men han lyssnade i alla fall rätt bra och drog inte iväg på egna äventyr eller så.
Innan vi kom ut så var jag dock tvungen att utöva lite tappskokompetens eftersom sömmarna på ena sidan av ena bakskon hade lossnat, och hela skon fick tas av och riktas om eftersom ändarna pressats isär lite. Tur i oturen så var veterinären där för att vaccinera och han är gammal hovslagare så han kom med lite tips, och så slog han i sömmarna som jag inte hunnit med, plus en extra där det inte längre fanns något sömhål eftersom hovväggen flisats sönder just där. Det hade ju inte jag gett mig på, så det var ju en bonus. Kul och nyttigt att få öva lite igen.
Nu blir det hemträning då, enligt Svensk Travsports träningstips för montéryttare. Hej och hå, kämpa på.
Sko, sko liten häst
Eller ja. Sätta fast skor på de två stora hästarna på travskolan. De hade bägge lösa skor bak i lördags efter att de gått provlopp, vilket behövde fixas så snart som möjligt. ”Åh får jag hjälpa till?” frågade jag, ivrig som en unge på trolleriföreställning, och det fick jag!
Jag har ju gått tappskokurs för hundra år sen (2016, reds anm) och har de flesta verktyg som behövs (tack så mycket pappa!), men har inte haft tillfälle att pröva kunskaperna i skarpt läge än. Tur i oturen för mig då. Åtminstone en av storhästarna ska gå kvallopp på fredag och hovslagaren kommer inte förrän efter det, så skorna behövde sättas fast ordentligt innan dess. Helst innan de lossnade helt, förstås.
Så det blev en tur till Romme i söndags också. Inte helt lätt att få loss de gamla sömmarna eftersom vissa satt ganska djupt, men till sist så gick det. Anette visade först hur hon brukade göra, och det var ju bra med lite uppfriskning av kunskaperna innan jag fick göra själv. Och si, jag kom ihåg hur man gjorde.
Snack viftade väldigt våldsamt med ena hoven när jag skulle lyfta den, och efter tredje gången kom jag på att hade han inte slagit upp ett litet sår på kronan under provloppet dagen innan? Jomenvisst var det den hoven. Inte mycket att göra åt, mer än att hålla lite avstånd under själva upplyftandet och sen berömma när han faktiskt stod stilla.
Sånt där tycker jag alltid om när det händer, att jag kommer ihåg att tänka till lite när hästen beter sig som ett… ”arsle” tänkte jag säga men vi kan väl nöja oss med ”när hästen visar sitt missnöje å det livligaste”, och sen upptäcker en tämligen uppenbar orsak. Då är det så mycket lättare att acceptera beteendet, ifall man nu inte kan göra nåt särskilt åt det alltså.
Jag önskar att jag hade flera såna moments med mig själv också. ”Varför beter jag mig som ett arsle nu då? Åh, jag har haft två dagar med mycket att göra och oplanerade saker som hänt och som har stressat mig väldans mycket. Jamen dåså, cirkulera.”
Nå. Efter lite knep och knåp och med gemensamma krafter från oss människor så hade både Snack och Adino skor som satt fast på bakhovarna. Gött.
Måste säga att jag gillar själva fastnitandet av sömmarna. Det är en sån skön känsla när tången liksom knarrar ner sömänden i nästa läge; lite som att smälla bubbelplast eller… ehm, klicka ihop ett luftgevär.
På onsdag ska jag ha möte med Anette och handledare från Vuxenslussen för att köra igång praktik/arbetsträning på travskolan. Det ska bli kul. Få timmar i veckan till att börja med, så jag har tid att känna efter och inte överbelastar min ack så känsliga hjärna. Förhoppningsvis får jag mer användning av verktygen också – inte så jag hoppas att hästarna ska tappa skor till höger och vänster, men ja, tur i oturen för mig om jag får fler tillfällen att öva.
Hovslag 